Under ganska många år har jag mest publicerat foton på den här bloggen. Nu sitter jag hukad över orden i stället och det är både roligt och besvärligt, det dyker upp så många tankar. Jag går med anteckningsböcker i fickorna, i ryggsäcken, de finns på skrivbordet och överallt. De svämmar över. Jag har en låda fylld med anteckningsböcker och när jag inte hittar någon av dem som jag håller på med, så tar jag en ny ur lådan. Det innebär att jag nästan alltid har ungefär tio anteckningsböcker på gång, liggandes överallt. Ingen systematik alltså, inget kronologiskt (även om jag numera skriver datum på det skrivna).
Det blir som en kjökkenmödding, eller "kompost" som jag kallar det. Jag har komposter överallt runtomkring mig och jag försöker föra in de anteckningarna i datorn, i närheten av ordbehandlingsprogrammet eller i en lista någonstans. På det sättet blir jag ofta överraskad över allt jag skrivit och som legat i komposten och jäst. Ibland är det roligt och användbart, jag stoppar in fraser och idéer i texterna jag arbetar med. Förvånande ofta blir det något av dem när de hamnar i ett nytt sammanhang.
Just nu är det nästan arbetsamt, jag hinner inte lägga pennan ifrån mig förrän det dyker upp en ny tanke eller fras och då måste jag sträcka mig efter pennan igen. Ständigt. Men jag klagar inte
Men ordströmmen gör att whiskyn sjunker undan lite väl långsamt i glaset.