Framsidan. Skriverier och foton av Malcolm

Gudar och gudinnor

kliver inte så ofta ner till oss, men i dag gjorde en av dem det. Utanför konditori Fågelsången, där jag brukar sitta och skriva, stod en liten skåpbil med namnet Hestia målat på sig och bilden av en grekisk gudinna målad på sidan. Jag stod i kaffekön som ringlade sig fram oändligt långsamt, och var rädd att någon skulle köra iväg med bilen innan jag hann fotografera'
Men det gick bra, ut på gatan och fram med den i och för sig rätt dålika mobilkameran. Nu vet jag vem Hestia var (se bilden nedan!) och det var ett fastihetsförvaltningsföretag som hade henne som symbol - roligt!

Min drygt tio år gamla iBook G4

på skrivbordet, frustande av lust att galoppera.

Apropå Saudiarabien:

Våra politiker lever i en drömvärld: de tror att om man bara är snäll och rättvis, så blir man älskad.

"Tempohuset" i Uppsala

Tempovaruhuset byggdes i början av 60-talet och föranledde ett ramaskri i Uppsala - snabbt bildades föreningen "Vårda Uppsala".
Nu har vi alla vant oss och det fula huset, som förstörde torget, har nästan blivit omtyckt. Men nu rivs det, när Åhléns bygger om och utvidgar. I dag faller fasaden.
Men en intressant sak som jag upptäckt via den mycket intressanta sajten scribo.se är att fasaden har bytts ut i mellanperioden. Den första "tårtpappersfasaden" som den kallades, var ganska nätt trots allt, jämfört med den som kom därefter. Jämför! Den till höger är den nätta och ursprungliga, den vänstra är den klumpiga, som nu plockas bort.
Man vet vad man har men inte vad man får. Vi får hålla andan.

Väderleksrapporten i morse:

"...vi har ett snöoväder över Gästrikland, som drar sig norrut - snöovädret alltså, inte Gästrikland..." Jag blir närmast uppspelt när meteorologen rättar till grammatiken på det sättet - en språkintresserad och road väderkvinna. Kul!

Skrivdagbok

Under ganska många år har jag mest publicerat foton på den här bloggen. Nu sitter jag hukad över orden i stället och det är både roligt och besvärligt, det dyker upp så många tankar. Jag går med anteckningsböcker i fickorna, i ryggsäcken, de finns på skrivbordet och överallt. De svämmar över. Jag har en låda fylld med anteckningsböcker och när jag inte hittar någon av dem som jag håller på med, så tar jag en ny ur lådan. Det innebär att jag nästan alltid har ungefär tio anteckningsböcker på gång, liggandes överallt. Ingen systematik alltså, inget kronologiskt (även om jag numera skriver datum på det skrivna).

Det blir som en kjökkenmödding, eller "kompost" som jag kallar det. Jag har komposter överallt runtomkring mig och jag försöker föra in de anteckningarna i datorn, i närheten av ordbehandlingsprogrammet eller i en lista någonstans. På det sättet blir jag ofta överraskad över allt jag skrivit och som legat i komposten och jäst. Ibland är det roligt och användbart, jag stoppar in fraser och idéer i texterna jag arbetar med. Förvånande ofta blir det något av dem när de hamnar i ett nytt sammanhang.

Just nu är det nästan arbetsamt, jag hinner inte lägga pennan ifrån mig förrän det dyker upp en ny tanke eller fras och då måste jag sträcka mig efter pennan igen. Ständigt. Men jag klagar inte

Men ordströmmen gör att whiskyn sjunker undan lite väl långsamt i glaset.