Frågan dallrar hit och dit i debatten och tycks av alla anses vara en humanitär fråga, detta som vi nu förbereder: ett tillbakadragande av de svenska trupperna.
Det kan vara intressant och nyttigt att lyssna till en helt annan syn på saken. I "Gomorron Världen" igår, tillfrågades en professor på Försvarshögskolan om saken och han lade ut texten. I stort sett gick det att koka ner allt till två synpunkter:
1) Vi har demokratiskt beslutat att ha en yrkesarmé och inte längre en värnpliktsdito. Officerare behöver träning och de unga officerarna har numera färdigheter i strid som ingen svensk officer haft sedan tvåhundra år tillbaka. Om det handlade om humanitär hjälp, så skulle det vara värdefullare att vara i Kongo, där vi kunde skydda kvinnor och barn effektivare. Vi är alltså i Afganistan för att våra soldater behöver öva sig i krig.
2) I Afganistan befinner vi oss också på en plats där vi kan visa upp oss inför andra stater som också är där. Vi visar vår goda vilja och vår armés kvaliteter. Vi löser så att säga biljett till framtida hjälp från andra om vi själva skulle råka illa ut säkerhetspolitiskt. Ren försäkrningspremien, alltså.
Visst blir man lite snopen över att vi inte är så ädla och oegennyttiga som vi föreställt oss?
Recent Comments