Vardagarna går så fort, med jobb, måltider, transporter. Helgerna är lugnare, då hinns saker och ting märkligt nog med, tiden stannar faktiskt upp. Och nu är min fråga: går tiden långsammare därför att och om man inte planerar så förtvivlat mycket? Jag tror det är så. När alla sedan länge haft sina filofaxar fulltecknade och knappast någon längre gör några spontana besök hos sina vänner, när bara alltför många ser alldeles för djupt - inte i glaset utan i mobilen - och petar in den överenskomna träffen fel, då börjar tiden skena. Mindre planering, mer liv!
Paradisfoto copyright Camilla