Framsidan. Skriverier och foton av Malcolm

Gunga och ha kul i Jacobs kyrka i Stockholm

kan man göra. Under rubriken "Nöjen" hittas på Nyårsafton följande:

För att göra texten mer läsvänlig har jag gjort om den i svartvitt, möjlig att läsa fast förstås inte vacker. Men hur som helst: Svenska Kyrkan är väl ändå ute på en vinglig väg. Eller?

En Leicaentusiast som jag

verkligen tycker att alla skall kasta ett öga på är Bengt Björkbom. Han har en blogg där han skriver om det mesta, om killarna som träffas på Ellens Bageri på onsdagarna och diskuterar analoga kameror och deras objektiv. Men inte bara sådant, då vore det bara roligt för en väldigt smal krets. "Bengan" skriver också filosofiskt om det mesta. Jag känner honom inte annat än genom hans blogg, men den rekommenderas varmt. Och man behöver alltså inte vara fotoentusiast för att gilla denne gatufotograf och livsnjutare.

Snöröjningen tar kaffepaus

Svenska kyrkan är ett skämt,

det är svårt att tycka annat. Ganska trevlig stämning på julnattsmässan i Engelbrektskyrkan men på ett annat sätt känns det oroväckande. Tre kvinnliga präster officierar och alla andra funktionärer utom organisten är också kvinnor. Jag tycker det är bra med kvinnliga präster. Problemet är bara att först fanns de inte alls, sedan fanns både manliga och kvinnliga präster och nu är männen på väg ut. Inte alls bra. Lika dåligt som på många andra arbetsplatser. Principen 60/40 är bra, alltså att inget kön skall vara färre än 40 procent på någon arbetsplats. Men skolan och sjukvården och kyrkan, alla blir de kvinnliga. Jag undrar vart männen tar vägen och varför? För allas vår skull behövs det för närvarande mer stake i Svenska Kyrkan.

Mistelbruket på Fyristorg i Uppsala

- ja vad skall man säga om det? Halloween är lite i samma genre, invandrad tradition, keltisk. Den är ok. Men misteln, den är sällsynt och fridlyst. de här exemplaren kommer förhoppningsvis från Polen eller Baltikum... Ingen får ta våra egna mistlar!  

Ubåtar samlas på Birger Jarlsgatan,

märkvärdigt men sant

Radiokonst

såg jag för några dagar sedan i tv. En av konstnärerna ställde frågan: varför skall radioapparater alltid se ut på ett särskilt sätt? Ja, varför? säger också jag och visar här några av hans skapelser. Jag såg bara slutet av programmet och hann inte med att se vad konstnären hette, det växlade mellan flera. Någon som vet?

  

På Stockholms Central firar man julen

först i början av december stod ett jättestort pepparkakshus inomhus och folk skyndade förbi:

 

och sedan en fritt svävande gran:

Gift med en rammakare

noterar jag nyfiken alla yttringar och lockelser, även i Berlin:

Julen närmar sig och på Dombron

här i  Uppsala har man satt upp granar vid broräcket. Vackert, tills jag ser att, i vårt genomkommersialiserade samhälle, så är julgransprydnaderna vad sponsorerna kräver:

Saab, igen...

Varför skall vi betala General Motors eller kineserna för att inte lägga ner Saab? Det går ändå aldrig att få garantier att en ny köpare låter arbeten vara kvar i Sverige, ett höglöneland. Bortkastade pengar. Som är valfläsk. Skall pengarna ses som ett ofrånkomligt pris för att behålla en borgerlig regering efter kommande val?

Ett förslag: sänk i stället arbetsgivaravgifterna (däremot inte pensionsavsättningarna!) rejält i Trollhättan med omnejd, så kommer nya företag, förhoppningsvis också svenska, att flytta dit och skapa nya jobb åt den välutbildade arbetskraften där. Ett annorlunda sätt att låta arbete och pengar stanna här i landet.

Den ärevördiga gamla bokhandeln LundeQ

här i Uppsala hänger med i förfallet, Akademibokhandelns beslut att bara det kommersiella, de vinstgivande böckerna skall få leva i hyllorna. Det har glesnat där och böckerna exponeras med framsidan upp Det finns inte längre någon universitetsbokhandel här i Uppsala:

Glest inte bara i hyllorna:

Jag har skrivit om det förut, men

så här många skor, skickligt uppslängda kring olika vajrar, som här vid Övre Fjellstedtska i Uppsala, det har jag aldrig sett förut: