stöter man på, synnerligen jobbigt. Små, självsvåldiga, egenrättfärdiga och snikna. Jag tvekar alltid att tillrättavisa folk i den åldern. Men nu, när jag kom från tvättstugan till affären för att förse mig med kulörtvättmedel, står en sån där tant och gräver i jordgubbslådorna. En jordgubbe i taget granskar hon, innan hon lägger ner den i en kartong som hon tömt ur. "Får man göra så där?" säger jag lite stillsamt, undrande över samhällssolidariteten - eller vad skall man kalla det? "Det är upp till var och en", svarar hon sturskt och illasinnat. Och jag som lärde mig att inte vara den som tog den skära rosen på tårtan när jag var liten, att låta andra få chansen.
Men såna här tanter har aldrig lärt sig det. Andra kan få äta de blöta och trasiga jordgubbarna. "Det är upp till var och en".