Mat kommer näst efter heminredning som hobbysyssla i det privata livet, så verkar det vara numera. De tjusigt inredda köken blir allt fler, samtidigt som färdigmaten, den man bara värmer upp, fortsätter att växa stort.
Alltså är köksöarna, liksom de exklusivt dyra japanska knivarna som är tillverkade i ett stycke, symboler och inte något praktiskt.
Efter att vi inte längre har tid att laga mat, så har vi inte heller tid att älska, misstänker jag. En kärlek till en människa kräver sin tid, ingen man älskar kan betraktas som snabbmat, snabb tillfredsställelse. Kärlek är som slow food, något som skall njutas långsamt.
Jag tror många går från kärlek till ätande, att det är en av förklaringarna till övervikten. Maten är en trofast, billig och vacker älskarinna. Hon finns överallt och ställer inga krav. Hon ställer upp när jag vill och jag får så mycket jag vill. Och jag fetmar till. Jag kan behålla henne livet ut och jag behöver inte anstränga mig.
Mat är en slags fnask. Mat kan vara en flykt undan kärleken, det vill säga livet. Jag tror att övervikt ofta kan handla om livsfeghet.