Författaren Ivar Lo talade en gång om biograferna som "de livsfegas tempel".
Jag klev in på Svenskt Tenn på Strandvägen i Stockholm. Allt var sig likt och det är inget att säga om. Textilier av Josef Frank, möbler av Carl Malmsten. Vackert, traditionellt, "trivsamt". Vackert så det skriker om det, skriker från någon som känner sig kvävd av denna anpassliga estetik.
Hit kan man gå om man vill kunna visa upp sitt hem, om man vill anses som estetiskt medveten men inte är beredd att ta risker. Om man inte vill oroa sina vänner och bekanta, utan i lugn och ro få komplimanger om sin goda smak. En trygg estet vid thébordet.