som brukade ta ut strödagar av sin semester då och då. Han levde ensam och kamraterna blev nyfikna på vad han gjorde under sina lediga dagar. Uppenbarligen hoppades de - avundsjukt? - att han skulle göra intressanta saker under de tre-fyra dagar han brukade ta ut. När han lite förvånad svarade på deras frågor att han bara tog det lugnt, så blev de upprörda.
All tid måste “utnyttjas”, den måste vara fylld av intressanta upplevelser. Att bara finnas till duger inte. Är det så nuförtiden? Går det verkligen att leva ett så intressant liv? Hur som helst så blir det i så fall rätt ansträngande. Sommarsemestern verkar för många kunna vara en plikt, man måste komma tillbaka till arbetet i augusti och ha intressanta och imponerande saker att berätta.
Vad vi verkar behöva allra mest är att vila och slå dank.