Gå och se "Intima främlingar"!

Lånade hem "Varats olidliga lätthet" från biblioteket som jag bara hann en liten bit på innan jag blev tvungen att släcka. Och så lånade jag nästa dag från en videoaffär Patrice Lecontes "Mannen på tåget". Vissa perioder blir det väldigt mycket film, sedan går det intresset kanske inte i ide, men det får inte plats. Såg "Intima främlingar" och njöt av att huvudrollsinnehaverskan har ett utseende som liknar Harriet Anderssons.

Och plötsligt så var den elake grönsakshandlaren, som Amelie från Montmartre straffade genom att lura upp honom mitt i natten, klient hos psykoanalytikern i huset, med hissfobi och det ena med det andra. Dessutom i "Varat..." upptäckte jag Julietta Binoche, som tog mig rakt i hjärtat i Kieslowskis filmer blå-vit-röd. I de filmerna, särskilt den blå, finns mycket som berörde mig och fortfarande gör det.