av papper och det nästan skramlar av pennor. Jag äter, bit för bit, de två bananer och dricker ur den coca-cola-flaska som var det enda jag hann skaffa på morgonen. Ungkarlens förvåning över hur tomt det var i kylskåpet på morgonen, kombinerad med lättja och trötthet; att ha suttit uppe sent på natten och försökt slå in renässansen i huvudet.
Jag chansade på att slippa någon fråga om Platons "Gästabudet". Jag hoppades också att den trevlige, urkristne eremiten Fader Cassianus skulle ha glömt bort mig. Men, nejdå, de var båda där och frågade och jag missade totalt de frågorna. De andra gick skapligt.
Renässansen, som är en stor del av den här kursen, får mig att kvickna till. De här kulturhistoriska exposéerna, där väldigt lite litteratur (Petrarca och Dante, en aning Boccacio) behandlas, och där bildkonsten är sparsamt uppvisad, den får mig att bli hungrig just på bild och text. Jag skall sätta mig ner och försöka läsa in lite, nu när jag har fått ett kulturhistoriskt ramverk att plocka in allt i.
Men att sitta och skriva tentamen i fem timmar, det tar på krafterna. Det är som att springa maraton utan att ha tränat mer än någon vecka i förväg.