Framsidan. Skriverier och foton av Malcolm

Mariehamns litteraturdagar

äger rum 26-28 mars. Naturligtvis många åländska författare som man bara känner till namnet men också flera från svenska fastlandet. Och fester, till exempel:
Stjärnsprång – en kväll kring det som hejdar oss i språnget mellan födelse och död
Med Carl-Johan Vallgren, Kristina Lugn, Gösta Ågren, Hanne-Vibeke Holst och Torgny Lindgren
Musik: Wegeliuskvartetten
Språnget ut i livet: Cirkus Cirkör
Visst låter det lockande? Mer information på

www.mhbibl.aland.fi/littdag/

Sommaren kommer

så småningom och vill man då ge sig ut i terrängen för att måla akvarell, skulptera eller på annat sätt manifestera sin yra, så åk till Kulturmagasinet vid gränsen Småland-Blekinge! Titta på

www.torsas.se/kulturmagasinet/index.htm

där man i Bergkvara har en vacker miljö (det vet jag) och där kursutbudet verkar väldigt bra (det tycker jag). På deras hemsida finns ännu inte programmet för i år, men deras presentation från 2002 är representativ och lockande.

Något helt intelligensbefriat

var vad jag behövde och jag bad om råd på videoaffären. Jag kom hem med "Grabben i graven bredvid" och tryckte in den i videobandspelaren.

Filmen knyter medvetet an till ett par viktiga scener från "Broarna i Madison County", men det gör den inte bättre. "Madison County" är en dålig bok men en vemodigt vacker skildring av omöjlig kärlek. Katarina Mazettis bok handlar om möjlig kärlek och boken är bättre än filmen. Läs den! Filmen har varken bokens djup eller allvar. Men det var en ju oförarglig filmkomedi jag kände för och det var vad jag fick.

I dag, söndag, drog ett par vänner med mig ut på skridskor, det var åratal sedan sist, fjärden låg gnistrande och mängder av människor åkte där ute, promenerade eller åkte spark. Solen värmde och barnen jublade i sina kälkar i backen uppe vid herrgården där vi till sist hamnade. Varm choklad, apelsin och smörgås, klassisk vinterutflyktsmatsäck!

Längs med Kungsholmsstrand

i den snåla kylan, det är halt på gångvägen intill kanalen.En båt har någon gång under det senaste dygnet gått genom den isbelagda kanalen, spåren av den finns frusna i de splittrade isbitar som ligger ovanpå den andra isen, som glänser vit och grön. Genom den råa luften lyser de vita fasaderna på Karlbergs slott

Vi går uppför trappan till Svarvargatan för att komma till det lilla galleri vi skall besöka. Där visas en utställning om broar. Sedan blir det Alströmergatan. Då ser vi en egendomligt låg mur längs trottoaren på andra sidan gatan. Muren avgränsar en öppen tomt, på ömse sidor omgiven av höga mörka hyreshus, i fonden stupar berget brant. Innanför en grind i murens mitt går en trappa går nedåt. Den slutar på en nivå som ligger två eller tre meter under trottoaren. Vi står och ser ner i en grop.

Där nere reser sig mörka gravstenar prydligt i rader och andra stenar lutar mot berget längst bort. Det ser mörkt och kallt ut där nere. Vi har kommit från ett håll där vi inte kan se vad som står skrivet på stenarna, de är alla vända åt samma håll. Urnor pryder några av stenarna, det är ingen fattigkyrkogård.

Vi går trottoaren fram längs med muren och gravstenarna vänder sina framsidor mot oss, med hemlighetsfulla tecken. Det är den judiska kyrkogård som jag hört talas om men inte riktigt begripit var den fanns. Den är prydligt skött, det ligger, som det brukar, små stenar på de resta gravstenarna, i stället för andra tecken på närvaro. Stenar i stället för blommor.

Grinden är stabilt låst. Vi huttrar till i snålblåsten och fortsätter vinterpromenaden, som slutar på café Filibabba på Parmmätargatan. En caffe latte värmer gott.

En bra ryggsäck

Det dräller av ryggsäckar nuförtiden, jag har till och med sett en man med frack, ryggsäck och gymnastikskor. Jag medger att exemplet är extremt, men ryggsäcken har blivit vardagsvara.

Vad skall man ha på ryggen när man fyllt femtio och inte ger sig ut i ödemarker utan reser med lätt bagage söderut, till städer och bekväma vandringar i kulturlandskap? När man är ung älskar man ryggsäckar som är på åtminstone sextio liter och man vill ha ett liggunderlag och gärna ett mindre tält och kokutrustning. Andra kan tipsa om sådana utrustningar, inte jag.

Jag har två säckar, en på trettio och en på fyrtio liter. Den större använder jag vid kortare resor och på vintern, den mindre vid längre resor och på sommaren. Vad är det för logik i det? Jo, på långa resor blir man trött av att bära mycket och det är viktigt att det man har bara är väsentligheter.En fyrtioliterssäck rymmer någon extra tröja och ett par lätta överdragsbyxor på vintern, förutom annat som vintern kan fordra. En kompakt säck som väger högst fem kilo gör en lätt om hjärtat. Det ger frihet: man behöver inte utnyttja några bagageinlämningar. Man tar sitt pick och pack med från hotellet på morgonen, vet man inte var man skall sova nästa natt är det inget problem, man har ju allt med sig till nästa hotellrum.

En bra ryggsäck kan ge en slags lyckokänsla. Ryggen jublar. Det är som att gå i väl ingångna skor.

Testa säcken på det här viset: Låna hem den på öppet köp, lägg i fem-sex kilos packning i form av tröjor, skor och något hårt paket. Dra åt kompressionsremmarna, sätt den på ryggen och justera bärremmarna. Gå några kvarter. Ligger säcken bra an mot ryggen? Eller dansar den? "Walzing Mathilda" om någon minns den låten, lär ha handlat om de australiska soldaternas ryggsäck under första världskriget.

Om säcken nu känns skön att bära och verkar ha bra (hög!) tyngdpunkt när den är full, försök då ta av den! Detta är en kritisk punkt: kärvar remmarna i de olika beslagen så är säcken värdelös. Det skall gå lätt att justera remmarna, det finns inget tristare än en säck som hänger snett och är svår att rätta till. Man skall inte behöva dra sig för att ta av och på säcken därför att det är knepigt att få den bra i läge igen. Man skall kunna veta att man strax är på väg igen, att säcker sitter lika bra som tidigare efter bara tjugo sekunders rast.

Bra beslag brukar innebära att säcken kostar ett par hundra till. Det är det värt. Köp aldrig säck som kostar under femhundra kronor.

Vad har jag då själv för ryggsäckar? Jo, trettio liters Haglöfs "Tight" med två fack och en fyrtio liters EastPak med tre fack. Haglöfs är kompakt med två par kompressionsremmar, EastPak har också två par remmar men det tredje facket är stort och generöst, hänger utanpå den komprimerade delen av säcken. Det uppskattar man på vintern, när fingrarna är frusna, att man lätt kommer åt småsaker utan att behöva öppna hela säcken.

Det är en mycket angenäm känsla att, med ryggsäcken som handbagage, passera alla dem som står och väntar vid bagagebanden, att vandra genom flyghallen och ut i friheten, med händerna fria och ryggen lätt och glad.

Neue Nationalgalerie i Berlin

visar 18 februari - 19 september 2004 en stor samling viktiga målningar och skulpturer från Museum of Modern Art i New York. Som det står i museets egen beskrivning:
"MoMA in Berlin presents more than 200 works that together provide a lucid overview of modern art since 1880, as represented by MoMA's unparalleled collection of painting and sculpture. The closure of the permanent collection galleries during construction of the Museum’s new building has enabled the inclusion of a number of works that seldom travel but are nonetheless internationally known as canonical milestones in the development of modern art. Major examples include Claude Monet’s Water Lilies, Henri Matisse’s The Dance, Pablo Picasso’s Girl Before a Mirror, Jackson Pollock’s Number 1, 1948, and Andy Warhol's Before and After."
Alltså ytterligare en anledning att ta sig till Berlin.

Kungsgrillen

Jag äter varje dag på en liten restaurang där inget har ändrats på fyrtio år, maten är husmanskost och har fått ett visst sydtyskt stuk under de senaste decennierna, eftersom familjen som numera driver restaurangen är från Bayern. Hanna, som står i kassan och dirigerar brodern ute i köket, är fantastiskt glad hela tiden. Alla blir hänförda när de beställer av henne, ”idag tar jag hälleflundra”, för då säger hon på ett nästan erotiskt sätt: ”jajamensan” och lägger huvudet på sned. Det gör hon förstås mot alla, män likaväl som kvinnor, men det spelar ingen roll.
Man vacklar iväg med sin bricka, där de rostfria besticken skramlar dovt, en bild av lycka, misstänker jag. Så kommer den ena efter den andra av mina vänner vacklande till bordet och sedan sitter vi där i ungefär en timme, fem-sex stycken, och löser den ena gåtan efter den andra. En cykelhandlare, en dialektforskare, en psykolog, en herrekiperingsföreståndare och så jag. Ungefär så brukar sammansättningen vara. Det är en flytande gemenskap som betyder mycket för mig. Maten är inte alltid så enastående, ibland är den tråkig, men den är hederlig. En utväg är det som alltid finns: till exempel ”Ett kallt ägg” eller ”Ett kallt ägg med två ägg”…

Amerikanska kulturtidskrifter

finns det en mycket bra länk till,, med mycket roande sammanfattningar från vilka man går direkt till artikeln man vill läsa. Jag har den själv som startsida på min webbläsare. Adressen är www.aldaily.com. Kolla!

Dagar som den här

när snön ligger tung utanför fönstret och man känner sig så där lagom instängd, är det skönt att slå sig ner med Conan Doyles böcker om Sherlock Holmes. Man dåsar i sin läsfåtölj och tycker sig nästan försatt tillbaka till London för mer än hundra år sedan. Dimman skrapar mot fönsterblecket, hasande steg hörs i trappan, det ringer på dörren, Holmes spritter till och säger sedan förnöjt: "Jag tror att vi har en ny klient på gång, Watson!"