Det minimalistiska

lockar mig, inte det där superestetiskt blanka och svarta vad gäller heminredning, utan en satsning på väsentligheter i vardagen, på resa.
Längtan till det minimala tar sig uttryck i att jag gillar jackor med fickor att ha saker i, små kikare och kameror, fiffiga knivar i stil med den schweiziska armékniven, hopfällbara och små saker som på något sätt lovar mycket inför en resa. Jag känner mig lycklig när jag skall iväg på en resa med en liten trettioliters ryggsäck. När jag går över esplanaden känner jag att ”ja nu tror ni att jag bara skall ner på stan, men jag reser bort!” – det känns som en hemlighet mellan mig och mig själv. Lika upprymd kan jag känna mig när jag kommer fram, när jag med min packning bara stilla passerar förbi dem som står vid rullbandet och väntar. När de fått sina väskor är jag redan långt borta.
Ibland undrar jag vad det här står för. Men oavsett vad svaret på den frågan är, så finns det en djup tillfredsställelse här.