Flundrans skakande upplevelser

Kom igår tillbaka från en augustihelg i skärgården, Hans tog oss med ut till sin ö eller kanske mer ett skär, utan el och nästan utan vatten – en gammal pump finns, men skall man ha större kvantiteter måste man ta med vattnet dit ut. Gasolkamin och ett litet bensindrivet elverk. Vi tog upp en ål ur sumpen och tog den av daga, livets kraft hos en ål, den slängde och ryckte – och senare åt vi den förstås. När ålen var avlivad men fortfarande oupphörligt slog och slängde med sin stora muskelkropp nästan i en timme, uppspikad i trädet, så lade vi ner champagneflaskan i sumpen – som var en gammal rostfri tvättmaskinstrumma – varvid ena flundran smet ut.
Den andra var kvar och hade nog en ganska skärrad tillvaro, efter två veckor i sumpen med en ål och en flundrekamrat var den nu plötsligt ensam med en flaska champagne. Vilka sängkamrater! Den stackars flundran måste haft det hemskt, möjligen blir den nu ännu plattare nu, tänkte jag. Så jag bad för dess liv när vi på nytt tog upp champagnen, nu nedkyld till rätt temperatur, och flundran var i gott skick och blev benådad. Glatt plaskade den ut i skärgården