Framsidan - skriverier och foton av Malcolm. Kommentera genom att klicka på "comments"!

Poeten själv och hans musa x 3

Det här med fotografi,

har blivit väldigt inne, och kanske kommer det att ännu mer än nu tränga bort den mer traditionella konsten från museer och gallerier. Det beror väl antagligen på att digitalkameror har blivit så vanliga och att bildbehandlingen är väldigt enkel mot att stå i mörkrummets dunkel. Leica, som fortfarande lyckas vara högstatus och vars digitalkameror i grundutförande nu kostar ungefär 60.000:-, fortsätter att göra de mest egendomliga utspel. Titta på den här "läckra" kameran, begränsad upplaga och omnämnd i design- och modetidningar. Priset är förstås något man inte talar om. Mycket högt.

Sommaren pågår frenetiskt,

som väl är. Här visar den upp sig i kultur och natur, Norra Djurgården.

Karl den tolftes park

är det enda som finns kvar av gamla Kungsan, en lummig parkbit där det en gång var en vattenkiosk och inte en vanlig servering. Men där är trångt och trevligt, och det kan vara roligt att påminna sig att det var här vid vattenkiosken som Doktor Glas för hundra år sedan avlivade Pastor Gregorius, genom att i ett obevakat ögonblick lyckas smyga ner giftampullen i pastorns vattenglas.

Inkaguld från Peru kommer att visas

på Östasiatiska Museet i höst. En magnifik utställning uppenbarligen. Entréavgiften är dock hög, 150:-, fast gratis upp till 19 år. Kommer mig att tänka på de rätt saftiga rabatterna förr gällande studenter på till exempel Operan och museer. Det var synd att det - i "jämlikhetens" namn? - försvann, det var ett bra sätt att värva nya kulturkonsumentet och det vill vi väl?

Överklass?

Gallerian Fältöversten på Östermalm kittlar sina kunders fåfänga genom denna egendomliga bild av förment överklass. En kraschan som liknar Nordstierneorden, plastrong, vit linnekavaj, mustasch, seglarmärke - precis "som det ska vara". I bästa fall en karikatyr, en lek? "Välkommen till mitt sommarställe"....

I "Författaren", Författarbundets

tidskrifts senaste nummer, har man temat Skrivmaskinen (ja, med stort S!). Sramlet när valsen skulle föras tillbaka till nästa rad och ljudet av tangenternas möte med valsen, får en del författare att tända. Det är då skaparkraften rinner till. Det sensuella mötet med mekaniken och känslorna, intellektet också förstås. Det finns ordbehandlingspeogram med inbyggt skrivmaskinsknatter... Man kan stänga av det om man vill - men vill man det?

Själv tände jag till ännu mer retro och kopmletterade häromdagen min röda LAMY reservoirpenna med två syskon i Limited Ed. som det heter nuförtiden. Förbaskat vackra. Och de skriver bra!

Mene tekel

Passerade idag igenom S:ta Claras kyrkogård här på Norrmalm och förbi kyrkan, som övertogs för något år sedan av en karismatisk församling tillhörande Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS). Här är det glada röster och mycken vänlighet - trots att man fortfarande tillhör Svenska Kyrkan. Man är nu en icke geografiskt bunden församling, något helt nytt, man behöver alltså inte bo i Clara för att vara medlem. Ett besök rekommenderas! Att man sedan i sådana här sammanhang inte alltid undgår "skriften på muren" - på Clara kyrkas vägg mot benhuset på kyrkogården - är ju en annan sak... Den kyrkliga Domedagen är ju sista söndagen i november. Men det här är något helt annat. Nu har den okände kommentatorn kopplat ihop dagen med "nine-eleven".

Dessvärre kan man ju också göra reflexionen att det visserligen tafatta hakkorset nedanför (som knappast tillhör det ursprungliga budskapet), verkligen är illavarslande. Politiskt alltså.