som av någon konstlig anledning negligeras även i vårt land, har Erik Helmerson på nytt skrivit om i Dagens Nyheter. Läsvärt, viktigt!
som av någon konstlig anledning negligeras även i vårt land, har Erik Helmerson på nytt skrivit om i Dagens Nyheter. Läsvärt, viktigt!
är en blogg som absolut bör besökas. Jag säger bara det.
- Tyvärr har nu någon tråkig "vän av ordning" (kommunens förmodligen) tagit bort den roliga gatuskylt som plötsligt satt på en stolpe vid Riddartorget i höstas och gladde många
Nu står Riddartorget på nytt naket. Ingmar Bergmans gata mynnar ut på Riddartorget så "Platzen" var väl vald.
Behöver jag säga att en sådan här skylt helt säkert skulle ha lämnats ifred om det varit i Lund?
ska det ju vara nuförtiden. Så vad är då detta? Jo se, det är en Kollektomat, som står i vapenhuset till Uppsala Domkyrka. Om man inte har kontanter så har man väl ändå sitt kontokort med sig så här i jultid?
Och för att vara helt på den säkra sidan vart pengarna går, så är det bara att trycka på en knapp:
Svenska Banken och Svenska Kyrkan i skön förening. Ortodoxa psykoanalytiker tar alltid kontant betalt, de vet att det är nyttigt att svettas över att bli av med pengar. Det får en att tänka. Kollektomaten gör det enkelt att ge utan att tänka.
(poetiskt avlyssnad replik på tåget)
finns den här inskriptionen. Vulgärlatin eller? Finns det någon latinist i läsekretsen?
Min lärde vän Evert har löst mysteriet. Så här kommenterar han: "Av allt att döma är det fråga om s.k. dass-humor: Här föreligger, som det ser ut, en djärv latinisering av verbet kacka i preteritum. F.ö. borde det vara Hic, inte Hac. Årtalet är väl 2010, så inskriften är väl tämligen färsk!"
är orsaken till att den meteorologiska vintern ännu inte har inträtt på andra håll än nordligaste Norrland....detta enligt enligt morgonens väderleksrapport i radion ...
Se Axess kulturblogg http://www.axess.se/blog/Default.aspx
Förskrämda går vi runt en grushög på New Tate i London.
En ny kärlekssten utanför Bergmans herrekipering i Uppsala:
I juli 2008 skrev om den intressanta vanan att i Uppsala skriva om sin kärlek på en stenplatta i trottaren, jag läste sedan i UNT en förklaring om ursprunget:
Förklaringen till min upptäckt fick jag i den här artikeln, i Upsala Nya Tidning:
Varje dag stannar förvånade Uppsalabor framför en betongplatta i trottoaren intill Fyris torg, med texten "Här träffades Harry o Hulda Kadunka". Många undrar, men få känner till historien bakom.
Upphovsmannen heter Härje Ling och han fick idén inför sin och hustruns 25-åriga bröllopsdag.
- Vi brukar ju ge varandra presenter, men mer traditionella och nu kände jag att det måste vara något alldeles speciellt.
Han fick tag på en betongplatta och lämnade in den för gravering. Klockan halv fyra en måndagsmorgon i december gav han sig ut, rustad med sladdlös borrmaskin. Valet av plats var enkelt, det var på trottoaren utanför det ställe de båda träffades som Härje Ling ville placera sin kärleksgåva. På den tiden var det ett korv- och hamburgerställe, numera finns Hambergs fisk här.
I skydd av mörkret, och med enbart någon enstaka undrande securitasvakt som vittne, borrade han ur den gamla plattan och lade ned sin egen sten, snyggt och prydligt. Sedan följde en nervös väntan. Härje Ling fruktade två saker: att kommunen skulle gräva upp den och att snön skulle täcka över den inför bröllopsdagen den 12 december.
Men allt gick vägen. Hustrun Veronica Ling fick i uppgift att leta sin present på trottoaren.
- Jag blev väldigt rörd, det var den finaste present jag fått, säger hon.
Men Hulda och Harry då, var kommer namnen ifrån? Det finns förklaringar: Hulda är ett av Härje Lings många smeknamn på sin hustru och Harry Kadunka kallas han inom byggbranschen i Uppsala.
- Jag ville inte att man skulle kunna spåra stenen, jag visste ju inte hur kommunen skulle reagera, säger han.
Men det hade han inte behövt bekymra sig över. På gatu- och trafikkontoret har man inga som helst planer på att bryta upp kärleksförklaringen.
- Den stör ingen, säger Vidar Hult, ingenjör på gatukontoret.
Det var första maj 1979 som paret träffades på korvstället. Det kände varandra lite innan, men det var den dagen det sa klick. På dagen tre år senare föddes äldsta dottern, som numera har tre systrar.
Malin Vistisen på Hambergs fisk berättar att många kommer in och frågar efter historien bakom den mystiska plattan utanför entrén. Även när vi träffas för intervjun, intill den ovanliga bröllopsdagsgåvan, kommer flera fram och undrar. Några barn fotograferar den med sina mobiltelefoner.
En så spektakulär kärleksförklaring blir svår att slå inför nästa jämna bröllopsdag.
- Ja, hur ska jag kunna toppa det här? undrar Härje Ling.
- Det kanske är min uppgift, kontrar hustrun.
på grund av sin tro. Per Gudmundsson skriver i Svenska Dagbladet: "Vi är numera nästan oförmögna att betrakta kristna som offer. En normalbildad svensk känner rätteligen till korstågen, inkvisitionen och George W Bush, men saknar referensramar för att förstå varför kristna skolflickor halshuggs i Indonesien.
Men i år dödas alltså 105000 kristna på grund av sin tro. De flesta av dem svarta afrikaner. Det kan ingen postkolonial självkritik i världen förklara."
Hela artikeln
"Nordostpassagen är av tradition (!) bara öppen på sommaren"
att det verkligen bara var höga moraliska krav som låg bakom att Håkan Juholt inte deltog i den tv-sända partiledardebatten häromdagen, det motiverades ju med att han inte ville stå på Jonny Åkessons halva av scenen, där oppositionen hade placerats. Det var nog ett missat tillfälle att visa mod och indirekt - genom själva närvaron - kunna få hävda sin oskuld när det gäller bedrägerimisstankarna mot honom.
som förklaring till varför polisen inte ingrep: "ja, vi hade bara några handfulla poliser ute på gatorna".
se på Rönnells antikvariat på Birger Jarlsgatan i Stockholm, vid en uppvisning av Fredrik Sjöbergs
Tranströmer var i ungdomen en ivrig entomolog som skrev om insekter på Runmarö, där Sjöberg bor. Tranströmer skymtar i mitten av bilden här nedanför
Rönnells har en bra bokblogg och en fantastisk verksamhet med litteratur, film, vadnivill. Nästa evenemang är evenemang nu på
en kort tid i Uppsala, försökte läsa på medikofilen men övergav tankarna på att bli läkare. Han tyckte inte om staden, skrev en samling noveller med namnet "Från Fjärdingen och Svartbäcken" i början av 1870-talet, långt innan han slog igenom med "Röda Rummet" 1878.
Men Svartbäcken? Det måste väl ha varit en bäck och inte bara en stadsdel en gång i tiden? Jomenvisst. Men den rinner överbyggd sedan mycket länge, men den finns kvar. Ovanför Haglunds bro, under en av de många fina tillbyggnaderna som kommit runt ån under de senaste tio-femton åren, finns Svartbäckens nuvarande utlopp i Fyrisån, de två speciellt utförda hålen under "bryggan" är vad man numera kan se av bäcken:
- Jag tillhör faktiskt dem som tycker om hundar!
- intressant. Vilka tillhör du då? Är du själv hund?
En stor reklamkampanj för det gamla tvättmedlet "Via" pågår just nu. Stora affischer, där det hävdas att en majoritet svenskar väljer Via. En stor skara människor är fotograferade och i hastigheten har jag inte hunnit fotografera (det kommer!...) men det hela ser präktikt Politiskt Korrekt ut: män och kvinni ungefär lika i antal och några är färgade. Men vänta, en grupp saknas! Gissa vilken! Tycker ni jag ska anmäla det här till Diskrimineringsombudspersonen? Ingen i folkmassan verkar vara över 50 år.
men den här jättelika gräsanden, som jag stötte på vid promenaden vid Norrmälarstrand, tillhör nog de bättre/värre. Såvitt jag kunde se, var det knappast möjligt att färdas annat än inne i pippin.
I alla fall en dörr som påminner om "I som här inträden, låten hoppet fara". "Alex And" är det hungriga namnet:
något populärt namn de senaste 60-70 åren. Men det är egentligen ett vackert namn, romantiken älskade det. Kanske är den kvinnliga varianten av det en stormsvala, en signaL om det romantiska namnets återkomst? Adolphe Binder tillträder i dag som ny chef för Göteborgsoperans balett.
Recent Comments